Lördag kväll

Det är precis vad det är det! Här sitter jag och hostar och snörvlar och försöker spara på min röst. Egentligen skulle jag befinna mig i Lund, hos min nästkusin, men de planerna grusades i förmiddags då jag vaknade upp och mådde skit. Antagligen har jag fått nya virus/bakterier när jag var på jobbet igår, men det är lätt att vara efterklok. Det trista är att det känns som att "karusellen" börjat om på nytt nu; jag kommer troligtvis inte hinna hämta mig förrän nästa infektion slår emot mig. Så har det varit så länge jag har jobbat. Det är precis som att jag är en magnet för allt som kallas virus och bakterier.
Så den här kvällen ägnar jag mig åt att titta på TV, läsa och äta(ja, faktiskt en och annan godisbit också, som min underbaring till pojkvän var snäll och handlade till mig förut). Match mellan Sverige och Ungern på TV, men jag har inte riktigt ro i kroppen till att sitta så värst länge och titta ikväll. Därför är jag nu här och bloggar istället :)

Gårdagskvällen var i alla fall mycket trevlig. Det var mormors födelsedag och vi var ett gäng släktingar som samlades hemma hos henne och åt smarriga "landgångar" och sen tårta efter det. Mormor verkade uppskatta det lika mycket som vi och blev glad för fotoalbumet vi gav till henne. 92 år bär respekt med sig och jag är imponerad över att hon höll sig så pigg hela kvällen. Hon åt bra också, vilket hon brukar göra när hon har sällskap. Övrig tid är det inte lika intressant. Jag hoppas innerligt att hon snart ska slippa att känna sig så ensam, då hon är på väg att få ett annat boende här i Höllviken.

Åh, vad jag blir nostalgisk av den bok jag läser nu! Det är en bok från 2001, som blivit filmatiserad också. På baksidan av boken står att den är "beroendeframkallande" och det stämmer. Jag längtar till varje liten stund jag får till att läsa i den. Så lättsam, men ändå inte. Tankarna snurrar igång. Filmen vill jag också få tag på nånstans. Fast jag gissar på att boken är bättre, mer detaljerad :) Alla som någon gång fått kontakt med någon över Internet känner nog igen sig. Ni vet, en person som från början var som vem som helst för en, blir till en glädjekälla i vardagen som man kan prata om allt och inget med. Vetskapen av att man har personen i sitt liv kan göra en stark. Även i såna situationer där man kanske tidigare känt sig osäker. Man bygger upp en väldigt speciell relation till den personen. En relation som, det kommer att visa sig, står pall för mycket. Det första riktiga mötet med en sådan person är lika speciellt. Nyfikenheten, förväntningarna och spänningen är enorm. Sedan infinner sig en fantastisk känsla av gemenskap. Det är lika bekvämt att prata på som att sitta tysta tillsammans. Åh!

Nu ska jag gå och välja ut en passande film för resten av lördagsaftonen. Jag hoppas att ni har det bra, vad ni än hittar på en kväll som denna :)

Pöss