Framförhållning, plus lite annat :)

Det är något jag gillar skarpt hos både mig själv och människor i min omgivning. När jag var yngre(fast inte så mycket...det var medan jag läste på Lärarhögskolan), så tänkte jag alltid att planering och jag inte riktigt hörde ihop. Men jag har förstått nu att planering kan se så olika ut, beroende på vad det handlar om. Bara för att man inte är den bästa på att planera upp sina studier eller sitt arbete efter en tydlig struktur(ja, det brukar förstås alltid lösa sig ändå) så betyder inte det att man är helt ute ur banan vad det gäller god framförhållning.

Just nu känns det otroligt viktigt för mig att veta hur mina helger kommer att se ut. Självklart kan jag aldrig få ett 100 procentigt svar på den frågan, för inom mig bor det en strävan efter att göra en massa spontana saker när jag väl är ledig. Vardagarna är fyllda av måsten och förpliktelser. När det blir helg är det första jag tänker på att få sova ut. Efter det kommer glädjekänslorna över att jag har möjligheten att lägga upp min lediga tid hur jag vill. Det är dock viktigt för mig att veta på förhand att jag har innehållsrika helger framför mig. Utan händelser skapas ofta rastlöshet och någon sådan vill jag helst inte veta av. Jag är så rädd om min dyrbara, fria tid!

Kommande helg är jag absolut nöjd med i tankarna. Jag hoppas att den besvarar mina förväntningar :) Det ska bli skönt att låta resväskan stå den här helgen och få tid med mina föräldrar imorgon kväll och vetskapen om den planerade festliga kvällen på lördag får mig också att må bra :) Men...givetvis kommer jag att sakna DIG, min skatt! Vi ses helgen därpå, för jag har bokat biljetter nu ska du veta! :)

Måste bara avsluta med att berätta att jag har nyss fått läsa något makalöst bra som en vän till mig har skrivit. Kan bara säga att hade hans texter kommit ut i bokform så hade jag skyndat iväg till affären. Jag har känt denna vän i många år och det är med glädje och stolthet jag följt med på hans "resa" framåt i tiden och alla förändringar som hänt där. Då, 2001, när vi först fick kontakt, kändes det som att jag hade träffat på en själsfrände i honom. Nu, några år senare, har jag insett att vi inte är riktigt så lika som jag trodde då, men det finns fortfarande många likheter och vi har samma goda kontakt och starka förståelse mellan oss som funnits med från start. Det var han som satt där, vaken om nätterna, och läste och svarade på mina SMS då jag var tvungen att skriva klart något arbete i spanska eller nån annan kurs(på gymnasiet) och det är han som nu tar del av mycket som händer runt omkring...det känns tryggt. Han finns där. En lysande stjärna som tar alltmer plats i stjärnhimlen(syftar på den starka människa han är). Jag tror på dig, vännen!

Hoppas mina läsare haft en lika härlig kväll som jag har haft! :)

Pöss