
Det är ganska fantastiskt med associationer och hur de fungerar.
Jag var inne på SVT Play och tittade på Så ska det låta. Medverkande i det programmet var bland annat Magnus Bäcklund, framförallt känd som den ena delen av duon Fame som vann Melodifestivalen 2003. Så fort jag fick syn på honom i TV-rutan så kom jag till att tänka på den självbiografi Jessica Andersson(den andra delen av duon Fame) gett ut och som jag läste för ett kort tag sedan. I den boken berättar hon om sin tuffa uppväxt och vägen fram till den hon är idag. Då slog det mig att jag hade planerat att lägga ut ett inlägg om den boken här. Jag har nämligen gått och funderat lite på om jag skulle kunna rikta min blogg till någon särskild nisch och kom då fram till att jag blivit en riktig "läslus" och gärna delar med mig av mina upplevelser från de böcker jag läser. Då menar jag inte att varenda inlägg kommer att handla om detta, utan att sådana inlägg skulle dyka upp med jämna mellanrum. Kanske är det någon som nappar på idén och i så fall får ni gärna dela med er av egna läserfarenheter också. Vad tror ni om min tanke?
Nu var det den senast utlästa boken jag skulle berätta om. När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var heter den. Varje kapitel hade sin egen historia, men det återkom ständigt moment som man kände till sedan tidigare. Till en början tyckte jag att det kunde bli lite för många upprepningar för att sedan vända om och tänka att det faktiskt var bra att man blev ordentligt införstådd med vad det handlade om. Det var en mycket gripande berättelse och jag led med Jessica Andersson genom hela boken. Hon och hennes syskon växte upp i ett hem av missbruk och våld. Det var inte ovanligt att barnen inte hade rena kläder eller att det inte fanns mat i kylskåpet. Deras mamma kunde försvinna ett par dygn och lämna dem ensamma.
Den enda gången barnen kunde känna sig trygga var när mamman var i full gång att dammsuga. Det var ett tecken på att hon var nykter.
Männen som kom och gick i mammans tillvaro var inte heller pålitliga. De var också inne i missbruket och uppträdde många gånger med ett våldsamt agerande. Barnen och deras mamma blev misshandlade och en av männen kunde väcka Jessica mitt i natten för att hon skulle stå och sjunga för honom och hans sällskap. Han hade upptäckt hennes vackra sångröst. Denna sångens gåva har hon sedan haft hjälp av hela vägen fram till där hon nu befinner sig i sin karriär.
Men vägen dit har varit lång. När socialen på allvar uppmärksammade situationen för Jessica och hennes syskon placerades de ut i fosterhem, vilket tog emot något oerhört. De hade tryggheten tillsammans och hade hela tiden hållit ihop. Plötsligt skulle de anpassa sig till en ny situation, utan varandra. De två yngsta syskonen hamnade dock i samma fosterfamilj. Jessica kom till ett hem där hon behandlades som en gäst. Hon fick aldrig erkännandet att hon skulle vara en i familjen och det gjorde ingenting lättare för henne. Sådana saker som är självklara för andra i hennes ålder var inte det för henne. Fosterfamiljen reagerade bland annat på att hon duschade alltför länge, upp till en timmes tid. Hon har i efterhand kommit fram till att hon troligtvis stod där så länge för att verkligen bli ren. Det hade hon med sig från det hem hon kom ifrån.
Personkemin mellan Jessica och hennes fosterföräldrar fungerade inte särskilt väl. Efter ett tag blev hon omplacerad och hamnade hos ett par som tog emot henne med öppna armar och gjorde klart för henne att hon var en av dem. De satte gränser på ett mer tilltalande sätt och tyckte om henne för den hon var. Kvinnan väntade barn och Jessica var glad över att få ett syskon till. Det är den familj som hon har mest och bäst kontakt med än idag.
Jessica själv är mamma till Liam(född 2002) och separerad från hans pappa sen några år tillbaka. Den brytpunkten är också ett sorgset kapitel i hennes liv. Som läsare får man känslan av att separationen har med hennes uppväxt att göra och hur den har påverkat henne, en otrygghet i att inte räcka till.
Likadant är det med upplösningen av duon Fame. Hon och Magnus Bäcklund hade ett fint samarbete, men det var Jessica som fick den största uppmärksamheten. Detta tärde på deras arbetsrelation och till slut var ett uppbrott oundvikligt. Allt kring både privatliv och karriär hände ungefär samtidigt och det blev mycket att hantera. Trots det ställde Jessica upp, som soloartist, i det årets omgång av Melodifestivalen. Det skulle då vara på hennes villkor och hon ville ha en låt som speglade hur hon mådde. Hon ville inte stå på scenen och låtsas som att ingenting hade hänt. Ingela "Pling" Forsman lyssnade på hennes önskemål och skrev låten "Jag ljuger så bra". Jessica kände direkt att den skulle passa henne utmärkt. Men vi vet ju alla vem som framförde den istället?! Just det, Linda Bengtzing. Hon gjorde den mycket bra, men man kan inte annat än att bli nyfiken på hur den hade låtit med Jessicas röst. Den sistnämnda blev istället tilldelad en annan låt; "Kalla nätter" och väckte dessutom stort ramaskri med sin korta shortsdräkt. Bert Karlsson, som varit ett stöd ända sedan starten av hennes karriär, skällde ut henne efter noter och hon tog illa vid sig. Hon hade inte kunnat föreställa sig att hennes klädsel skulle väcka sådan uppståndelse, varken på det ena eller det andra hållet.
Men hon har fått "revansch" både en och två gånger efter det inträffade. Senast såg vi henne i Melodifestivalen i år med låten "I did it for love" och i sommar dyker hon upp ännu en gång med Digiloo-turnén. Något hon heller inte glömmer är duetten tillsammans Ronan Keating som hon gjorde för ett par år sedan.
För att knyta ihop säcken för hennes berättelse om sin uppväxt och tiden fram till nu så kan jag berätta att det står i boken att hon, vid flertalet tillfällen, haft kontakt med sin mamma. Mamman har gjort henne besviken om och om igen, men det har också funnits tillfällen då de har träffats och kunnat kommunicera. Men inte en gång att Jessica fått någon form av ursäkt från sin mammas sida. Hon verkar inte ha kommit till insikt om vad hennes liv och leverne satt för spår hos hennes barn. Skrämmande. Om man tittar riktigt noga på bilden av Jessica ovan kan man tyda en sorgsenhet i hennes blick som man, efter att ha läst hennes historia, kan tänka sig sitter djupt rotad. Bild lånad från http://www.trollhattan.fh.se/svenskahits/images/jessica3.jpg
Det finns så klart mer att läsa om än det jag nu berättat. Jag rekommenderar boken varmt. Man får sig en rejäl tankeställare och börjar förstå hur vissa människors vardag kan se ut.
Jag var inne på SVT Play och tittade på Så ska det låta. Medverkande i det programmet var bland annat Magnus Bäcklund, framförallt känd som den ena delen av duon Fame som vann Melodifestivalen 2003. Så fort jag fick syn på honom i TV-rutan så kom jag till att tänka på den självbiografi Jessica Andersson(den andra delen av duon Fame) gett ut och som jag läste för ett kort tag sedan. I den boken berättar hon om sin tuffa uppväxt och vägen fram till den hon är idag. Då slog det mig att jag hade planerat att lägga ut ett inlägg om den boken här. Jag har nämligen gått och funderat lite på om jag skulle kunna rikta min blogg till någon särskild nisch och kom då fram till att jag blivit en riktig "läslus" och gärna delar med mig av mina upplevelser från de böcker jag läser. Då menar jag inte att varenda inlägg kommer att handla om detta, utan att sådana inlägg skulle dyka upp med jämna mellanrum. Kanske är det någon som nappar på idén och i så fall får ni gärna dela med er av egna läserfarenheter också. Vad tror ni om min tanke?
Nu var det den senast utlästa boken jag skulle berätta om. När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var heter den. Varje kapitel hade sin egen historia, men det återkom ständigt moment som man kände till sedan tidigare. Till en början tyckte jag att det kunde bli lite för många upprepningar för att sedan vända om och tänka att det faktiskt var bra att man blev ordentligt införstådd med vad det handlade om. Det var en mycket gripande berättelse och jag led med Jessica Andersson genom hela boken. Hon och hennes syskon växte upp i ett hem av missbruk och våld. Det var inte ovanligt att barnen inte hade rena kläder eller att det inte fanns mat i kylskåpet. Deras mamma kunde försvinna ett par dygn och lämna dem ensamma.
Den enda gången barnen kunde känna sig trygga var när mamman var i full gång att dammsuga. Det var ett tecken på att hon var nykter.
Männen som kom och gick i mammans tillvaro var inte heller pålitliga. De var också inne i missbruket och uppträdde många gånger med ett våldsamt agerande. Barnen och deras mamma blev misshandlade och en av männen kunde väcka Jessica mitt i natten för att hon skulle stå och sjunga för honom och hans sällskap. Han hade upptäckt hennes vackra sångröst. Denna sångens gåva har hon sedan haft hjälp av hela vägen fram till där hon nu befinner sig i sin karriär.
Men vägen dit har varit lång. När socialen på allvar uppmärksammade situationen för Jessica och hennes syskon placerades de ut i fosterhem, vilket tog emot något oerhört. De hade tryggheten tillsammans och hade hela tiden hållit ihop. Plötsligt skulle de anpassa sig till en ny situation, utan varandra. De två yngsta syskonen hamnade dock i samma fosterfamilj. Jessica kom till ett hem där hon behandlades som en gäst. Hon fick aldrig erkännandet att hon skulle vara en i familjen och det gjorde ingenting lättare för henne. Sådana saker som är självklara för andra i hennes ålder var inte det för henne. Fosterfamiljen reagerade bland annat på att hon duschade alltför länge, upp till en timmes tid. Hon har i efterhand kommit fram till att hon troligtvis stod där så länge för att verkligen bli ren. Det hade hon med sig från det hem hon kom ifrån.
Personkemin mellan Jessica och hennes fosterföräldrar fungerade inte särskilt väl. Efter ett tag blev hon omplacerad och hamnade hos ett par som tog emot henne med öppna armar och gjorde klart för henne att hon var en av dem. De satte gränser på ett mer tilltalande sätt och tyckte om henne för den hon var. Kvinnan väntade barn och Jessica var glad över att få ett syskon till. Det är den familj som hon har mest och bäst kontakt med än idag.
Jessica själv är mamma till Liam(född 2002) och separerad från hans pappa sen några år tillbaka. Den brytpunkten är också ett sorgset kapitel i hennes liv. Som läsare får man känslan av att separationen har med hennes uppväxt att göra och hur den har påverkat henne, en otrygghet i att inte räcka till.
Likadant är det med upplösningen av duon Fame. Hon och Magnus Bäcklund hade ett fint samarbete, men det var Jessica som fick den största uppmärksamheten. Detta tärde på deras arbetsrelation och till slut var ett uppbrott oundvikligt. Allt kring både privatliv och karriär hände ungefär samtidigt och det blev mycket att hantera. Trots det ställde Jessica upp, som soloartist, i det årets omgång av Melodifestivalen. Det skulle då vara på hennes villkor och hon ville ha en låt som speglade hur hon mådde. Hon ville inte stå på scenen och låtsas som att ingenting hade hänt. Ingela "Pling" Forsman lyssnade på hennes önskemål och skrev låten "Jag ljuger så bra". Jessica kände direkt att den skulle passa henne utmärkt. Men vi vet ju alla vem som framförde den istället?! Just det, Linda Bengtzing. Hon gjorde den mycket bra, men man kan inte annat än att bli nyfiken på hur den hade låtit med Jessicas röst. Den sistnämnda blev istället tilldelad en annan låt; "Kalla nätter" och väckte dessutom stort ramaskri med sin korta shortsdräkt. Bert Karlsson, som varit ett stöd ända sedan starten av hennes karriär, skällde ut henne efter noter och hon tog illa vid sig. Hon hade inte kunnat föreställa sig att hennes klädsel skulle väcka sådan uppståndelse, varken på det ena eller det andra hållet.
Men hon har fått "revansch" både en och två gånger efter det inträffade. Senast såg vi henne i Melodifestivalen i år med låten "I did it for love" och i sommar dyker hon upp ännu en gång med Digiloo-turnén. Något hon heller inte glömmer är duetten tillsammans Ronan Keating som hon gjorde för ett par år sedan.
För att knyta ihop säcken för hennes berättelse om sin uppväxt och tiden fram till nu så kan jag berätta att det står i boken att hon, vid flertalet tillfällen, haft kontakt med sin mamma. Mamman har gjort henne besviken om och om igen, men det har också funnits tillfällen då de har träffats och kunnat kommunicera. Men inte en gång att Jessica fått någon form av ursäkt från sin mammas sida. Hon verkar inte ha kommit till insikt om vad hennes liv och leverne satt för spår hos hennes barn. Skrämmande. Om man tittar riktigt noga på bilden av Jessica ovan kan man tyda en sorgsenhet i hennes blick som man, efter att ha läst hennes historia, kan tänka sig sitter djupt rotad. Bild lånad från http://www.trollhattan.fh.se/svenskahits/images/jessica3.jpg
Det finns så klart mer att läsa om än det jag nu berättat. Jag rekommenderar boken varmt. Man får sig en rejäl tankeställare och börjar förstå hur vissa människors vardag kan se ut.
Det låter som en mycket intressant bok. Får kanske bli en sommarläsning efter all kurslitteratur. =) Tack för titten! Ha det bra!
SvaraRaderaTack själv! Utifrån ditt intresse att läsa boken tolkar jag det som att även mitt blogginlägg föll dig i smaken?! :) Vi hörs!
SvaraRadera