Saknad

Idag känner jag av en stor saknad av min andra halva. När vi pratade förut idag, han och jag, så kom vi in på detta med avståndet och hur tungt det är att vara så långt ifrån varandra och att inte riktigt veta när vi kommer att ha möjlighet att flytta ihop. Det handlar mycket om tid och tur, men ibland hamnar man i ett läge där man ser det som svårt att vänta in alltihop. Hade jag haft ett fast jobb så hade jag kunnat skaffa mig en lägenhet och då hade han kunnat söka sig ett jobb här nere och då hade vi varit nära varandra, alltid. Det känns som en dröm. Hoppas att den blir verklighet en dag. Sedan är det då frågan var vi skulle bo någonstans i så fall?! Han är storstadsmänniska och är präglad av det tempot. Jag är uppvuxen på en mindre ort och känner att jag gärna bor på ett lugnare ställe än i en storstad. Vi har ett problem, men sådana är ju till för att lösas.

Jag tänkte i alla fall att jag skulle berätta om hur vår weekendresa till Göteborg blev. Den började med att jag fick sitta och vänta på 1 st försenad pojkvän. Mitt tåg var framme i tid, medan hans kom två och en halv timme efter utsatt tid. Så kan det bli och ingen av oss kunde göra någonting åt det. Medan jag väntade hann jag med att äta lunch och gå i affärer. Jag började med PocketShop, som blivit en av mina favoriter. När jag kom in dit så var det som att gå in i en "djungel" av böcker. Jag stannade till och läste om vissa och kom överens med mig själv att det fanns en del av dem som snabbt hamnade på "väntelistan" över böcker som jag vill läsa. Helt plötsligt bara uppenbarade den sig, boken som jag letat efter i både Stockholm och Malmö. Jag sken upp av bara åsynen av den och tog ett av exemplaren som stod där och gick mot kassan. En bit av dagen var gjord bara genom detta, så glad blev jag av att äntligen ha hittat den boken. Vilken bokmal jag har blivit! Otroligt, men sant.
Nog om min "bokhysteri". När jag var färdig med mitt besök i bokhandeln gick jag vidare mot Nordstan och tittade i andra affärer. Tiden gick ganska fort och plötsligt var det dags att återvända till stationen och möta upp käresten. Glädjen över att se honom var total och vi åkte direkt till hotellet för att checka in. Det visade sig att vi hade fått ett rum på nionde våningen med utsikt över Ullevi. Inte oss emot, men med tanke på den delen av mitt barnasinne som hör ihop med nöjesfältsbesök så hade jag tyckt ännu bättre om att ha utsikt över Lisebergsparken. Utsikten bort mot Ullevi med omnejd fick vi även ta del av då vi satt på restaurangen på hotellets 23:e våning. Det var läckert att sitta där och se hur solen sakta gick ner över Göteborg. En och annan luftballong seglade också förbi på avstånd. Sedan att maten var delikat till tusen, det var bara en bonus ;P

När vi vaknade lördag förmiddag var det dags för frukost. Vi åkte ner till 2:a våningen där denna serverades. Inga klagomål på den heller. Där fanns allt möjligt och vi kände av lyxen, precis som vi önskade.
Vi hade dock inte lika tur med vädret och bestämde oss för att det bästa vi kunde göra av eftermiddagen var att besöka Maritiman. Det gjorde vi och blev imponerade av de båtar som utgör muséet. Något som vi upptäckte var att vi fascinerades av olika saker som fanns ombord; jag tittade extra på inrednigen och tyckte att det var spännande att tänka mig in i hur det kunde vara att bo och arbeta på en båt från den tiden, medan älsklingen var mest intresserad av alla robotar, ammunition och alla tekniska prylar. Därmed kunde vi också konstatera att muséet hade något för alla. Vi stannade där ett par timmar och efter en kort fika åkte vi till hotellet igen.
Efter allt klättrande upp och ner för stegar och trappor som fanns i båtarna, så var en kort "powernap" oundviklig. Vi vaknade lagom i tid för att göra oss i ordning inför kvällens restaurangbesök. En av mina goda vänner, som bor i Göteborg, hade bokat ett bord på ett italienskt ställe. Så vi mötte upp honom och hans kära sambo strax innan klockan 19 och promenerade bort vårt mål för kvällen. Vi njöt av såväl mat och dryck som av sällskapet. Det blev en väldigt lyckad kväll som avslutades med årets första besök på en uteservering. Jag kan fortfarande inte förstå var den värme kom ifrån som gjorde att vi klarade av att sitta där, men härligt var det. Strax efter midnatt kände vi dock att dagens aktiviteter hade tagit ut sin rätt för oss alla fyra och vi tog första bästa spårvagn hemåt.

Då söndagen och känslan av att det var helgens sista dag var ett faktum var inte energin på topp på samma sätt som den hade varit under lördagen. Vädret hade inte blivit bättre, utan snarare sämre och vi insåg snabbt att ett besök på Liseberg inte skulle vara särskilt angenämt den dagen heller. Istället, efter en frukost och lite vila på den, styrde vi kosan mot Universeum. Entrépriset slog oss med häpnad(155 riksdaler), men det var verkligen en upplevelse att komma in dit. En genomtänkt och pedagogiskt upplagd bana skulle man följa där man började med att lära sig om polarisen och avslutade med regnskogen. Om någon av mina läsare inte har varit där, så kan jag säga att det är ett måste att besöka nästa gång ni är i Göteborg. Vi var riktigt nöjda båda två.
Tyvärr gick klockan alldeles för snabbt, som alltid de söndagar då vi ska skiljas åt, och plötsligt stod vi där på stationen och var fyllda av blandade känslor; dels glädje över hur underbar helgen hade varit och dels ledsamhet över att vi inte skulle få se varandra på två veckor.
I och med den sista meningen så känner jag att jag "knutit" ihop detta inlägg på det sätt som jag tänkte mig. All saknad jag upplever finns ju där för att jag vet hur närheten känns och hur ont det gör att inte alltid få ha den runt sig.

Hektisk vecka den som kommer...med start imorgon...vi ses på körbanan! :)

Pöss