Jag funderade igår på om man möjligtvis skulle kunna införa någon form av hastighetsgräns för sommar och ledighet?! Det är inte klokt vad fort tiden går. Jag tycker att det var nyss jag kramade om kollegor och barn och önskade dem en skön sommar. Men sanningen är den att det gått tre hela veckor sedan dess och jag kan säga att jag knappt hängt med i svängarna. Kan det vara vettigt? På ett sätt är det, för när tiden går fort så har man roligt och det behöver man för att ladda upp inför en lång höst och vinter. Jag tänkte att jag skulle berätta om min sommar så här långt.
Sommarens första stora händelse var Isabells dop i Karlstad. Jag och käresten åkte på lördagsmorgonen och var framme vid lunchtid. Vi letade oss fram till hotellet och sedan en kort stund efteråt blev vi upphämtade av snälle Jonas(Isabells pappa och tillika min fina väns sambo) som körde oss till kyrkan. Där hann vi prata med övriga deltagare innan dopet tog sin början. Och vilket dop sedan! Prästen var fantastisk och enormt lik Mia Skäringer till person. Jag kunde inte tänka på annat när jag satt där och lyssnade på henne och fick hålla mig för skratt några gånger. Isabell somnade och verkade vara trygg i de famnar som höll henne. Två härliga sångframträdanden fick vi också höra där i kyrkan. Efteråt var det kaffe- och tårtkalas och alltihop smakade så gott.
På kvällen gick jag och älsklingen till en restaurang och åt, dit kom också turturduvorna Sandra och Jonas senare och vi kunde inte ha fått en trevligare avslutning på dagen tillsammans.
Söndagen började vi med en välsmakande hotellfrukost och sedan checkade vi ut och begav oss till stadens olika shoppingcenter. Vid eftermiddagstid var det dags att gå ombord på tågen som skulle ta oss till våra hemtrakter igen och vi var åter på skilda håll.
Efter midsommarhelgen och min älskade systers festliga födelsedagsfirande hade jag en biljett bokad till tåget som skulle ta mig upp till Lysekil. Dagarna däruppe var helt underbara. Jag skulle vilja säga att de var precis vad jag behövde. Aktiviteterna var blandade och jag njöt av varenda sekund. När jag åkte därifrån kände jag mig som en ny, energifylld människa och glädjen var stor.
På Hässleholm C mötte jag upp min kärlek och tillsammans åkte vi vidare till Kristianstad, där mamma och pappa hämtade oss. Vi spenderade sedan helgen i Brösarp och hade det så mysigt. Jag stannade kvar, även efter helgen, och umgicks med mina föräldrar och förberedde inför den kommande Norrlandsresan.
Norrlandsresan förtjänar ett stycke för sig. Oj, vilken upplevelse! 15 personer var vi som flest i vårt "resegäng". Höllviken - Järna - Umeå(via Hudiksvall, där vi åt och umgicks med våra goda vänner) - Kvikkjokk(med ett stopp vid Storforsen, som var enormt mäktig) - Staloluokta(som ligger i Padjelanta nationalpark och dit flögs vi med helikoptrar) - Boden(när vi först hade flugit tillbaka till Kvikkjokk) - Luleå skärgård(närmare bestämt Brändöskär) och sedan en övernattning till i Boden innan det var dags för en del av resegänget att åka neråt landet igen.
Jag kan lova er att det var intressant och annorlunda att spendera två dygn ute i fjällvärlden. Det var vackert till tusen och nog så uppfriskande, men jag personligen skulle uppskatta om det hade funnits någon ordentlig toalett och dusch. Lite färre myggor hade inte heller skadat. I övrigt var det bara spännande. Den första kvällen var vi inbjudna till en föreläsning i en lappkåta som låg en liten bit från vårt vandrarhem. Där berättade en kvinna vid namn Katarina om hennes liv och leverne som same och allt runtomkring det. Hennes mamma bjöd oss sedan på hemmagjord glödkaka med två olika sorters pålägg; gravad röding och någon form av renkött.
Nästa dag begav vi oss ut på vandring. Den manliga delen av gänget ville prova fiskelyckan i olika sjöar och vi kvinnor följde med. Vi packade en ryggsäck med mat och sedan bar det iväg. Vägen var stenig och då och då stötte vi på antingen en "jokk"(ett vattendrag) eller ett snöparti, men i övrigt var leden alldeles perfekt för vandring. Spångar var utlagda på flera ställen och det var väl skyltat. Vi var ute några timmar och jag kände mig mör i kroppen när jag kom tillbaka till vandrarhemmet. Hungrig var man också, för där ute i fjällvärlden fick vi dela på allt, broderligt.
Helikopterfärderna till och från Staloluokta är också väl värda att nämnas. Jag var nervös innan helikoptern lyfte första gången, men väl uppe i luften var det bara härligt. Vilken utsikt! Den går inte att beskriva.
Den utsikten och det livet vi levde där blev sedan en väldig kontrast till dagarna ute på Brändöskär - två helt olika sorters tillvaro som inte går att jämföra. På sistnämnda ställe vandrade vi omkring bland gamla fiskebodar, solade på klipporna, badade i Bottenviken, åt och drack oss riktigt mätta och upplevde skärgårdsidyllen när den är som bäst. Jag hade inte velat vara utan någon av upplevelserna från den här semestern.
Som tur är, så finns det mer kvar. Nästa vecka är det båtturen på Göta kanal som står på schemat. På lördagen hålls den årliga kräftskivan ute i Brösarp. Vi stannar ett par dagar efter den och åker sedan upp till Stockholm för att därefter ta oss vidare till Rättvik och våra kära vänner där. Som ni förstår så kommer jag tillbaka med mer berättande om allt det.
Jag hoppas att ni har en oförglömlig sommar och liksom jag lyckas fånga solen både ute och inne!
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar