Ensamhet

Usch vad jag inte gillar att vakna upp alldeles ensam..
Ganska snart efter att jag slagit upp ögonlocken infinner sig en känsla av olust. Olust att stiga upp. Olust att äta frukost själv. Olust att överhuvudtaget göra något vettigt. Så har jag känt alla de gånger då det har inträffat. Jag är en sällskapsmänniska, ända in i benmärgen. Det är få stunder jag trivs med att vara ensam och då låter jag ofta tankarna löpa. Ibland kan jag komma fram till riktigt bra saker under mina "tankestunder", men det kan också bli så att jag kommer till att tänka på något som tynger mig och att jag sen spinner vidare på det. Det vet man aldrig, vad det blir. Känner någon igen sig?

Idag är en sådan dag då jag vaknade upp ensam och kommer vara det fram till tidiga kvällen, skulle jag tippa på. Jag har en hel del att göra. Förberedelser inför nästa helg då det kommer att vara fullt med folk i huset. Innan dess borde jag äta, någon form av, frukost.

I veckan som kommer ska jag ju, som bekant, jobba. Jag måste dessutom försöka få med lite shopping för jag behöver bl a en ny kofta och ett par nya skor, allt i vitt. Jag vill ju kunna använda min somriga klänning som jag köpte för ett tag sedan. Till den bör allt gå i vitt, enligt min smak. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Inte alltid det lättaste.

Tänker på min kära vän idag som ska ha 25- årskalas. Hoppas att du har all tur med dig! :)

Kanske skriver mer ikväll, men just nu har jag inte så mycket mer att berätta.

Pöss