Vaccinerad

Hej alla rara!

Sitter här och äter lite godis och lyssnar på skön musik. Det känns som en fin belöning efter denna dag som varit ganska krävande, på olika sätt. Jag vaknade imorse och mådde inte alls bra. Gissar på att jag drömt något otäckt för det var mest en obehaglig känsla jag upplevde. Kunde inte riktigt klura ut exakt vad det var. Funderingarna över vad det kunde bero på försvann ganska snabbt efter att jag stigit upp, men känslan av nedstämdhet följde med mig till jobbet.
Som om inte det räckte med det, så dyker en av städerskorna upp mitt i fritidskonferensen för att skälla ut mig. Det handlade om en dörr i idrottshallen som tydligen hade stått olåst sedan i fredags...och ansvaret var bara mitt, enligt henne. Hon hade ju pratat med de elever som varit där och de hade nämnt mitt namn som den som låste efter dem. Så ledsen man blir när man blir beskylld för någonting som man inte kunnat rå för. Jag låste de dörrar som jag visste att de hade låst upp, mer kan jag inte ansvara för. En av mina närmsta kollegor försvarade mig med att det kunde ha varit vem som helst som varit där och glömt att låsa. Det var städerskan inte särskilt intresserad av att lyssna på. Hon verkade bara se det som sin uppgift att ge mig skuldkänslor. En dag som denna klarade jag inte hennes påhopp, så jag lämnade rummet efter att hon hade gått. En av mina andra kollegor kom efter mig och gav mig en kram. Efter det och under det samtal vi sedan hade insåg jag något som jag inte sett så tydligt tidigare; det finns människor som bryr sig på riktigt, även på min arbetsplats. Jag passade på att berätta för henne hur bra jag trivs med min nya avdelning och de som jobbar där. Hon är en av dem och hon blev så glad och lättad över att höra det att hon kramade om mig ännu en gång. Det kändes bra att ha sagt det, för det vill jag att hon och de två andra ska veta. Hur det än blir med mitt vikariat efter den 22 december så kommer jag alltid att komma ihåg dem och hur de gjort allt för att få mig att känna mig välkommen hos dem. Jag känner stor tacksamhet för det.

Något som också kom som en total överraskning idag var att jag hade möjlighet att vaccinera mig. Jag fick en kallelse igår och den gällde söndag, men då är jag på väg hem från Lysekil så jag fick ringa dem idag och fråga om en annan tid. Då fick jag höra att jag hade en chans idag. Jag lämnade jobbet i tid så att jag hann ner till Falsterbo innan de stängde dörrarna.
Själva sprutan kändes ingenting, men nu efteråt värker det en hel del i armen. Det går över efter ett par dagar sägs det, så jag får lita på det. Jag hade turen på min sida att även min "husläkare" fanns på plats. Henne har jag träffat många gånger så jag känner mig trygg med hennes svar.
Det är skönt att detta med vaccinationen är gjort nu i alla fall så att man inte behöver pussla mer för att få ihop allt.

Men hörrni, något helt annat nu. Vi ska ha "Körslaget" på jobbet och jag har fått uppdraget att leda en av körerna. Dessutom ska jag fundera över vilken känd sångerska jag vill gestalta och vilken julsång jag ska genomföra tillsammans med "min" kör. Jag tänkte be er om hjälp för att jag ska komma fram till bästa möjliga resultat.
Vad säger ni om Charlotte Perelli och "Julen är här" eller "Jag såg mamma kyssa tomten" eller...Sanna Nielsen, också med någon av de två jullåtar jag nämnt? Eller ni kanske har något annat förslag?

Hör av er! :D

Pöss