Jag har vetat om problematiken länge. Funderat på den ofta. På senare tid har jag blivit påmind om den var och varannan dag, dels för att situationen blivit mer allvarsam och dels för att omgivningen börjat visa sitt deltagande på ett sätt som jag inte märkt av förut.
Jag syftar på det distansförhållande jag har och alla tankar som kretsar kring lösningar för framtiden. I skrivande stund har jag nyss avslutat ett telefonsamtal med min hjärtevän och vi pratade om just detta. Vi skulle önska att vi kunde flytta ihop efter jul, men så enkelt är det inte. Han är på god väg att bli tunnelbaneförare, ett yrke som endast existerar i huvudstaden. Jag tjänar ihop min månadslön genom att vikariera på olika skolor här i kommunen. Han känner att han inte kan lämna sitt kommande yrke efter bara ett par månader. Jag är osäker på om jag skulle trivas med att bo i Stockholm. När jag provade det senast var det mycket ensamhet jag fick erfara. Vad finns det för garantier att det inte blir likadant igen? Jag har en bit trygghet i att brorsan bor där, men han har samtidigt sitt liv och sina intressen som han måste se till. Något annat skulle jag inte acceptera.
Jag är inte heller förtjust i tanken att flytta ifrån alla nära och kära som finns i Skåne. Givetvis kan jag åka och hälsa på dem så ofta jag bara har möjlighet, men det blir ändå inte riktigt samma sak.
Utanför alla dessa känslor så finns en stark vilja att få spendera vardagen tillsammans med den människa som lyckats vinna mitt hjärta och som jag så småningom vill bilda familj med.
Om du som läsare nu tänker att det verkar som att jag lider av någon form av frustration så är du inne på helt rätt spår.
Ditt råd skulle betyda mycket!
Puss och kram
Jag syftar på det distansförhållande jag har och alla tankar som kretsar kring lösningar för framtiden. I skrivande stund har jag nyss avslutat ett telefonsamtal med min hjärtevän och vi pratade om just detta. Vi skulle önska att vi kunde flytta ihop efter jul, men så enkelt är det inte. Han är på god väg att bli tunnelbaneförare, ett yrke som endast existerar i huvudstaden. Jag tjänar ihop min månadslön genom att vikariera på olika skolor här i kommunen. Han känner att han inte kan lämna sitt kommande yrke efter bara ett par månader. Jag är osäker på om jag skulle trivas med att bo i Stockholm. När jag provade det senast var det mycket ensamhet jag fick erfara. Vad finns det för garantier att det inte blir likadant igen? Jag har en bit trygghet i att brorsan bor där, men han har samtidigt sitt liv och sina intressen som han måste se till. Något annat skulle jag inte acceptera.
Jag är inte heller förtjust i tanken att flytta ifrån alla nära och kära som finns i Skåne. Givetvis kan jag åka och hälsa på dem så ofta jag bara har möjlighet, men det blir ändå inte riktigt samma sak.
Utanför alla dessa känslor så finns en stark vilja att få spendera vardagen tillsammans med den människa som lyckats vinna mitt hjärta och som jag så småningom vill bilda familj med.
Om du som läsare nu tänker att det verkar som att jag lider av någon form av frustration så är du inne på helt rätt spår.
Ditt råd skulle betyda mycket!
Puss och kram
Ibland ser ju inte allt ut som man skulle vilja att det gjorde. Distans är tufft, och håller kanske inte i längden, samtidigt som ni har varsitt på olika ställen och båda har svårt att kunna tänka sig att flytta.
SvaraRaderaSkitjobbigt, tro mig Maria.. Jag förstår precis. Men samtidigt, tror du att du skulle tveka om du skulle känna att möjligheterna var realistiska? Det är ju väldigt lätt för mig nu att ge dig råd, hade jag varit där själv kanske jag inte skulle resonera så. Men DU vet bäst! *alla styrkekramar till dig*
Hej vännen! Förstår ditt dilemma! Jag ger dig rådet som så många har gett mig när det gäller något, och det är att följa hjärtat. Ge Stockholmn en till chans, denna gången kanske du kommer att trivas bättre? Du är en så lätt person att lära känna så jag är övertygad om att du kommer att träffa nya vänner där. Och trivs du inte så finns ju faktiskt hemma kvar... Hemma kommer ju på något sätt alltid att finnas kvar!
SvaraRaderaVad spännande med tunnelbaneförare! Petter jobbar ju med järnvägen så det är ju lite liknande! =)
Åh gud så skoj det ska bli att ses på fredag! Längtar en massa!
Kramar
Maria! Om jag klarade att flytta upp till min hjärtevän i storstaden så klarar du också detta! Stockholm är en mycket fin och hemtrevlig stad när man väl lär känna den.
SvaraRaderaMen det viktigaste är nog att du hittar en trivsam arbetsmiljö och härliga människor att arbeta med!
Kramar Sarah Grönvall